söndag 23 december 2012

OL-korridoren är som en påse

En soffliggares betraktelser

Text: Joel Käll-Karlsson


Snön har åter börjat falla utanför fönstret. På Tv:n rullar ännu ett avsnitt av någon, vid det här laget antagligen nedlagd, sitcom. Ljudet av en punchline som i sin tur avfyrar en pålagd skrattsalva som förklarar för tittaren att vad personen i serien just sade var ett skämt och ett fruktansvärt roligt sådant.
Jag tittar inte. Ingen annan heller. Men Tv:n står ändå på. Det gör den alltid. Det måste den göra. Den måste stå där och insvepa sin omgivning i tryggheten från det pålagda skrattet.  Som en vän som hälsar dig välkommen hem och som alltid finns där när helst som du behagar men som själv aldrig kräver din uppmärksamhet.
Just nu tittar jag inte. Istället ligger jag i soffan och stirrar upp i taket. En av takplattorna har hoppat ur sitt läge och blottat det mörka mellanrummet mellan takplattorna och betongen som bildar golvet på våningen ovanför. 
Jag funderar på när takplattan kan ha lämnat sin plats bredvid de andra. Var det igår när vi tävlade i grenen ”Vem kan hoppa upp och nicka i taket?”, eller kan det vara en rest från förra veckans kökshanddukskrig? Ett krigsminne. Eller så var det något som hände på någon fest som ingen längre minns. Spelar det egentligen någon roll? Var och varannan takplatta har ju hoppat ur sitt läge eller naggats i kanten av en eller annan anledning. Det är sådant som händer.
Nej, beslutar jag så, det spelar nog inte så stor roll varför just denna platta inte längre ligger på sin plats och det spelar heller ingen roll om jag gör något åt saken eftersom att den med all sannolikhet snart åter kommer på sniskan.

Jag slutar stirra på takplattan. Istället lyssnar jag. Lyssnar på ljuden runt om mig. Tv:n bräker fortfarande. Jag stänger av den. Ett svagt sus från ventilationen. Surret från köksfläkten som jag glömt stänga av och som därför fortfarande går för fullt trots att inget matos finns att suga upp. Ett dovt dunsande när någon går med klampande steg på våningen ovanför. Det kanske bor en elefant där? Eller en väldigt tjock farbror? Eller kanske en väldigt tjock farbror på en elefant? Stegen avtar. Nu är det så gott som tyst.
Så brukar det inte vara. Visserligen är klockan inte mer än ett på eftermiddagen men trots det så brukar det alltid komma ljud från något håll.
Peter som nynnar på en Kenneth and The Knutters låt ”Ge mig en öl så ska du se jag vaknar till..”, Niclas som pratar om något nytt projekt som han aldrig kommer att genomföra ”Nu i vinter ska jag stiga upp vid fem varje dag och springa”, Karin som går förbi och mumlar något för sig själv som jag sedan tyder på det sätt jag vill ”..Havregryn i skorna..”, Emil helt förlorad till sitt Wordfeud beroende ”Bågfil borde väl finnas på danska”, ljudet från färgpennor mot vitt kontorspapper när Sara noggrant färglägger sin utförliga illustration av ett embryo, dunsen när två meter Anton dyker över bordet ner i soffan, de upprörda rösterna som allt mer övergår i skrik när jag och Staffan för säkert tusende gången debatterar en samhällsfråga båda lika fast övertygade om sin sak och sin meningsmotståndares enfaldighet. Av allt detta hörs nu inget. Det är bara jag, ventilationen och tystnaden.

Jag kommer så plötsligt att tänka på den gamla Hasse och Tage sketchen där Pastor Jansson yttrar ”livet är som en påse, tomt och innehållslöst om du inte fyller det med något”. Samma sak är det med en korridor tänker jag sedan. OL-Korridoren är som en påse, tom och innehållslös om du inte fyller den med något. För utan alla de olika karaktärer som gör en OL-korridor till vad den är, formar den och sätter sin alldeles egna prägel på den så är den just inget mer än bara en korridor. En korridor med åtta lika stora rum.  Tillsammans avgör vi som bor i korridoren hela dess karaktär och stämning. På så sätt blir ingen OL-korridor helt den andra lik.  Vi sätter våra egna gränser och normer. Vi bråkar, skrattar, fikar, festar, tränar och tillsammans bygger vi så upp en gemenskap.  Vi blir som en andra familj. En ganska dysfunktionell och underlig sådan men än dock en familj.  Vi vet alla att det endast är tillfälligt. Förr eller senare kommer den dag då vi ska flytta ut. Hitta en annan plats att kalla hem. En ny plats att fylla med något.
Men just nu är hemma här i OL2. Där Tv:n alltid står på och där en takplatta har hoppat ur sitt läge och blottat det mörka mellanrummet mellan takplattorna och betongen som bildar golvet på våningen ovanför.

Att vara Vilse i Finland

På grund av mitt skolkande från skolan har jag haft semester redan i en vecka. Som vanligt åker jag hem till Finland över jul och sitter vid matbordet i väntan på att mamma kommer och dukar en god måltid till mig, helst i continous flow. Ett system som skulle funka för mig men det är nog helt orealistisk idé...

Mina dagar här har varit fullt sysselsatta med kompisar, träning och andra roligheter. Jag har gått runt med kamera och tagit bilder på de roligaste aktiviteterna och tänkte bjuda på en liten slideshow om hur en dag i Finland kan se ut!
Jag går upp runt sjutiden och åker till gymmet runt åtta. Jag har köpt en gymkort för 14 euros (Groupon deal) som gäller till slutet av januari. Det är jättebilligt då gymkortspriserna på huvudstadsområdet brukar vara runt 60-80 euros/månad.
Eftersom jag är skadad så tränar i princip endast med spinningcykel, och vid mitt första besök blev jag positivt överraskad! Framför varje cykel finns det en tv-skärm, där man kan välja titta på tv, göra en work-out eller välja bland runt 50 olika landscapes att titta på medan man cyklar (bilden är typ som en videospel, man rör sig i bilden i samma takt som man trampar). Den sistnämnda var skitkul och 45 minuters morgonträning gick sjukt fort.

Hittade även något som Johan Nyman skulle säkert gilla:


Efter gymmet gick jag och handlade julklappar på köpcentret precis bredvid. Jämfört med de senaste dagarna var det fortfarande lugnt där (idag: kaos).



Sedan åt jag en glad pizza på en restaurang där jag har sommarjobbat för några år sedan. Det här är nog en av mina favoritpizzor: kyckling, lök, jalopenos, mögelost och vitlökssås. Nomononom.



Sedan åkte jag hem, som ser ut såhär:


Jag bor i tornen.
Hihi eller..




Kanske något åt det där hållet.

Efter jag hade chillat hemma med min ghettofamilj var det dags för att dra och hustla på skidspåret.




 Jag kan enbart åka bra fristil, av någon anledning så har jag aldrig blivit så jätteförtjust i den klassiska skidåkningsstilen. Efter att jag flyttade till Linköping och insåg att det inte finns spår med möjlighet till att åka fristil köpte jag dock ett par klassiska skidor för att kunna staka lite på golfbanan.


Det roligaste med att vara hemma är nog att man har tillgång till bil och behöver inte cykla/ta buss överallt. Ibland undrar jag dock hur mina föräldrar vågar låna sina bilar till mig efter diverse olyckor som jag råkat vara inblandad i, bland annat denna.


Alltså det ser ju ut som att jag är sämst med bilar men det är inte hela sanningen. Jag skulle backa och det fanns en träd bakom bilen, dock var det ändå 5 meter borta så att det var gott om plats att backa. Men sen när jag närmade träden började backsensorn skrika, och jag fick panik och skulle bromsa, men tyvärr så blandade jag ihop bromsen och gasen... Pappa hostade nog ut sin kaffe på sitt eftermiddagsmöte på jobbet, då min lillebror (innan jag hade hunnit ringa min pappa) skickade denna bild till hans mobil.

Men det är sånt som händer. Efter en långpass i -10c började jag pre-basta i bilen på vägen hem

Och efter en riktig bastu var det läggdags, och idag ska jag hjälpa mamma julstäda, baka och laga mat.

 Jag önskar god jul till alla vilsare!


(Jag och min kompis sötaste lilla hund var på en promenad i skogen med "eskimoskorna":) )
Ps. Tour De Ski nästa vecka...
(en överraskning av min nörda kompis, jag blev så glad)


fredag 7 december 2012

När vintern kommer till Linköping

Den senaste veckan har kantats av massivt snöfall i Linköping och alla Vilsare som är anmälda till Vasaloppet jublar över de 5+ dm snö som lagt sig. Detta kan man tro är något som hindrar LiTHe Vilse från att anordna roliga orienteringsrelaterade aktiviteter, men misströsta icke! Två aktuella vinteraktiviteter är WinterCup och Skidorienteringsläger.

Inte optimalt cykelväder i Linköping just nu.


WinterCup
Såhär beskriver träningsansvarig Amy den för Vilse typiska WinterCupen:
"För att springa bra på en wintercupsbana är det inte i första hand en god vana av karta och kompass som är viktigt utan det gäller att vara bra på att klura och lösa gåtor samt att ha god kännedom om vår stad. Wintercupskontrollerna är alltså inte utmarkerade på en vanlig karta, för att lista ut var de sitter nånstans måste man klura ut svaret på en gåta eller liknande. Kontrollerna består av stiftklämmor och får tas i valfri ordning. Man behöver inte ta alla kontroller för att bli godkänd, men resultatet går i första hand på hur många kontroller man tagit och i andra hand på hur lång tid man har sprungit på. Masstart tillämpas och det kan bli mycket taktik under ett lopp.

Efter fem deltävlingar under vintern kommer resultaten att sammanställas och en rafflande final med jaktstart kommer att gå av stapeln."


Förra vintern segrade Alva Olsson och Lukas Gustavsson, står de sig i den tuffa konkurrensen även i år? Segerintervju med Lukas från i vintras, som även speglar hur en WinterCup kan gå till,  hittar du här. Nästa deltävling går av stapeln onsdag den 12 december, anmäl dig på momangen!


Skidorienteringsläger
Den 24 januari 2013 styrs kosan norrut för att i dagarna 4 ägna sig åt skidorientering i Orsa! Ett perfekt sätt att hålla orienteringstekniken uppe, åka skidor i härlig miljö och hänga med sköna Vilse-medlemmar. Som det ser ut nu kommer även en skidorienterare på landslagsnivå vara med och hjälpa förvirrade barmarksorienterare med skidorienteringstekniken och komma med nyttiga tips. Sugen på att hänga med? Anmäl dig till lägret här senast den 12 december!